onsdag 30 maj 2012

En vägg i vägen och längtan i tanken

Skönt trötta ben klev ur sängen imorse, igår var det den tredje etappen av Vårgrymmen och vi löpte från Lidköping till Husaby k:a på kanten av platåberget Kinnekulle. Passet avlöptes i lungt tempo och i mycket varierande landskap. Vi inledde längs med Vänerstrand, tuffade på längs med järnvägen till Källby och sedan ut i skogarna upp mot Kinnekulle. Ett härligt pass och en skön upplevelse. Nästa vecka fortsätter Vårgrymmen mot Skara. 23 nya härliga km väntar. Det ska bli kul!

Totalt sett känns det ganska bra i kroppen även om höger hälsena gjorde sig påmind igår. Jag skulle väl kunna träna lite mer och framförallt oftare och mer varierat, men maj är som maj är, fullt upp hela tiden så jag får nöja mig med de pass som verkligen blir av.
Inför AXA skapade emellertid förra veckans Vårgrym lite oro. Jag tror minsann jag väggade. Det var första långpasset i sommarvärme (nästan 30 grader) och vi körde mycket på hårt underlag. Jag (läs kroppen) fungerade hyffsat i 16-17 km med sedan tvärdog benen. Jag tog mig knappt frammåt. De avslutande kilometrarna genomfördes växelvis gående och löpande. Det som var bra med den upplevelsen var väl lärdomen om att det går att ta sig framåt även när krafterna tryter. Det kan avra bra att ha med sig efter 4-5 timmar på fjället i augusti.
______________________________

Jag längtar till semestern, det är bara att konstatera. Ser fram emot mer tid med ungarna och frun. Ser fram emot ett par veckor i Funäs, ett par veckor hemma och en kul vecka med Oringen i Halmstad. Ser fram emot träning och ser fram emot lata dagar och aktiva dagar. Ser även fram emot att ha lite mer tid för huset både invändigt och utvändigt.

...med tre veckor kvar får man väl börja räkna ner, eller?
______________________________

På söndag är det dags för årets stora arrangemang för orienteringsklubben. Vi tar emot över 2600 orienterare på Skara sommarland för den sprinttävling vi annordnar. Så här dagarna innan är det massvis med bestyr att fixa med, men det är också 15:e gången vi arrangerar tävlingen så mycket går på rutin. I vilket fall ska det blir grymt kul att genomföra arrangemanget igen och det troliga är att vi slår deltagarrekord i år. Häääärlig!

tisdag 15 maj 2012

Back on track!

Idag, ikväll, är det dags. Det är dags för starten av vårens löparäventyr. Under fem kommande tisdagskvällar kommer Vårgrymmen att genomföras. Vårgrymmen innebär ca 100 km löpning i huvudsak längs med Pilgrimsleden i Skaraborg. Vi var ett gäng som under hösten 2011 körde ett likadant race men då under namnet Pilgrymmen. Den gången sprang vi från Forshem till Kungslena. "Resan" den här gången går från Kålland till Varnhem. Planeringen och informationsspridningen kring Vårgrymmen har pågått ett tag så det ska bli skönt att det äntligen kommer igång.
Är du nyfiken på Vårgrymmen och kanske vill haka på? Läs då mer på Vårgrymmensidan.
_____________________________

Jag ser AXA i horisonten. Det där fjällmaratonloppet har fram tills nu varit väldigt avlägset men vid en titt i kalendern känns det som om det kommer allt närmare. I runda slängar återstår det 3 månader till starten den 11 aug. Förberedelserna hittills har fungerat bra men det jag behöver nu är större fokus på AXA specifik träning. Jag har tänkt mig fyra olika nyckelpass som ska förbättra mina möjligheter att genomföra AXA. Dessa är, distanspasset, långt och lugnt med rygga och medhavd energi. Backpasset, framförallt löpning utför behöver tränas. Myrpass, det väntas mycket mosse och myr och det kommer att vara sugande för benen. Det fjärde är styrka/rehab, jag har fortfarande behov av att jobba med mina vader och hälar samt bålstyrka.

Utöver dessa tankar har jag även försatt mig i ett bra träningsläge. Vårgrymmen inbokad kommande fem veckor. Efter midsommar väntar två veckor i Funäs och vecka 30 är jag anmäld till O-ringen. Om jag bara kan komplettera dessa träningsmöjligheter med mina nyckelpass har jag goda förutsättningar att komma väl förberedd till AXA.
______________________________

Det händer mycket på en vecka. Sedan 10MILA har det blivit sparsamt med träning, men det är enligt plan. I veckan har jag besökt Skövde Rehabcenter igen och blivit "utskriven", för ett år sedan kunde jag inte springa alls och nu klarade jag att genomföra långa natten utan att få problem.
Jag har sagt upp mig från mitt ena jobb och kommer framledes att jobba enbart med orientering igen. Toalettbygget har blivit klart och i lördags jag firade min 37:e födelsedag med att provskita den!
______________________________

Det som väntar nu närmast är en vecka med mycket träning/tävling. Ikväll Vårgrymmen och imorgon kör vi upp till Dalarna och EM i orientering. Där väntar tävling torsdag, fredag och söndag och sedan är det Vårgrymmen igen nästa tisdag.
Efter den här tävlingshelgen har jag tänkt att börja med den riktade AXA träningen igen. Back on track...:-)

måndag 7 maj 2012

En lång story om en lång natt

Vet inte riktigt i vilken ände jag ska börja. ... jag tror jag bara kör på.
10MILA, den stora orienteringsstafetten, genomfördes i skogarna utanför Borensberg den gångna helgen och IK Gandvik var på plats med ett herrlag.
Min uppgift blev lite tuffare än det från början var tänkt. UK gav mig, efter ett antal avhopp och någon sjuk, till slut uppgiften att springa sträcka 4, långa natten. Det innebär 18 km nattorientering med start ca kl 02.00. Det var inte någon större idé att protestera hos UK om uttagningen eftersom det även var jag som var UK...

Nåväl, Gandviksgänget packade ihops sig i ett antal bilar och släpade med ett par tre husvagnar upp till tävlingen och efter att starten gått vid 21:30 gick jag till husvagnen för att förbereda nattens äventyr och om möjligt få lite sömn. Det sistnämnda verkade tämligen omöjligt och när klockan ringde, 00:45, hade jag knappt somnat alls. Det var bara att kliva upp och på med grejerna. Förutom kläder valde jag att ta min AXA-löprygga för att få ett extra påass med den på ryggen. La i pannlampsbatteriet och fyra Enervite gels av olika slag, fick i en 2 dl vattenbehållare också. I själva ryggsäcken nöjde jag mig med en påse med lite toapapper i...man vet ju aldrig.

Färdigpåklädd och med pannlampa på huvudet gav jag mig bort till växlingsplanket, ställde mig vid datorerna som visar hur det går i tävlingen och knappade in vårt lag nr, 319, enter, rött... Vadå rött??? varför då. Nu uppstod det stor förvirring i min hjärna. Men efter en del turer visade det sig att vår andrasträckslöpare (utan att hänga ut någon kan vi kalla honom för Lund) hade glömt att målstämpla och laget var därmed diskat. Det förde också med sig att jag inte kunda ha någon koll på hur det gick för sträcka tre och när han förväntades växla ut till mig.
Min motivation dalade betänkligt.
-Va f-n, ska jag ut och kubba 18 km nattorientering när laget redan är diskat?

Nåväl jag tog mig i alla fall i i växlingsfållan och vänatde troget på sträcka tre som efter en stund dök upp och mottogs av mig, i överdragskläder och med orden.
-Vi har inte så bråttom, vi har stämplat fel.
Han blev lite besviken och vi stod kvar och snackade en stund. Vi såg täten komma imål på långa natten och min motivation för att ge mig ut var nu körd i botten.
Men han, den där tredje sträckslöparen, han sa att jag borde i allafall ge mig ut och på något vis fick jag av mig överdragen, tog kartan och slog på lampan. Jag var på väg... trots allt.
I det läget hade jag inte bestämt mig för att springa hela banan utan gav mig ut för att känna på det lite.

Banans första fjädedel gick mycket över ängar och mindre skogspartier. Jag tog det rejält lugnt. Till den 7:e kontrollen väntade banans längsta sträcka, det var 3 km från kontroll 6-7, fågelvägen. Jag tänkte det var bäst att göra det enkelt för mig och sprang runt låååångt vänster. På vägen kändes det inte heller så roligt att springa ensam där ute i mörkret och jag kollade om var jag kunde vända hemmåt igen. Men så vid den 7:e kontrollen så kom jag ihop med två andra löpare som var ute i skogen med samma ärende som jag (även om deras lag fortfarande var med i tävlingen..). Jag tog följe med dem en sträcka och det kändes med ens lite roligare. Jag han tänka att det här kan bli lite kul ändå, innan jag till nästa kontroll sprang ett eget vägval och tappade bort dem i skogen. Skit...
Men... vid kontrollen dök de upp igen och de hade fiskat upp ytterligare en löpare. Vi fyra löpte vidare genensamt genom natten. Bara korta meningar yttrades i avgörande lägen.
- Runt eller rakt på?
- Runt!
.....
- Den måste ligga här borta till höger!
....
Sånt där, annars var det helt tyst i ledet.

Efter ett antal kontroller och ytterligare en nästan lika långsträcka hade vis amlat på oss ytterligare ett par löpare och trots att vi bara hade sprungit drygt halva banan sprang vi, för min del, alldeles för fort. Jag fick slita en del för att hänga med, men samtidigt kunde jag bidra mycket med kontrolltagningen.

På vägen tillbaka kom banans tredje långsträcka och här splittrades klungan. Jag tyckte de som sprang framför mig gled iväg åt vänster och jag styrde upp min riktning och körde mer rakt på. Fick med mig ett par till från klungar och vi blev tre man igen. Spikade nästa och jag noterade att det hade börjat ljusna. Det i sig var väldigt bra då min lampa tvärdog på vägen mot nästa.

Den sista fjärde delen gick längs med en bergssluttning och det såg svårt ut på kartan men jag tyckte att det rullade på bra. Upp mot nästsista kontrollen kom jag på mig själv att le. Jag hade fixat det. Jag hade sprungit hela banan trots de mentala hindren före och inledningsvis. Gött pannbenspass! Bra att ta med sig framöver.

En annan erfarenhet som jag också tar med är energitillförseln och drickandet. Jag tryckte i mig två av mina fyra enervit och drack hela tiden regelundet. fyllde på min lilla flaska på vätskekontrollerna så jag hade vätska med mig hela tiden.

Visst kan man göra det mycket enklare för sig och springa utan ryggan och med mycket mindre energi med sig, men för min del var det bra inför AXA.

Hur gick det då egentligen? Ja, jo, det tog 2.29 att ta sig runt hela banan och det får jag vara nöjd med, grannklubbarnas löpare hade 20-30 minuter längre tid men de allra snabbaste var drygt 50 min bättre...

Det var min första långanatten det. Vi får väl se om det blir någon mer, om inte så har jag i alla fall gjort en och det kommer jag nog alltid att vara glad och nöjd över.

tisdag 1 maj 2012

Pass med marginal

Det är underligt hur det kan bli när kroppen får bestämma. Idag skulle jag ut och köra ett lätt löppass, tänkte mig 7-8 km i lugnt tempo. Det började bra, tassade ner till spåret och gps pep för första km och visade 5,47.
Hmmm, 5,47, lite snabbare än så borde jag nog springa, tänkte jag, och höjde farten lite.
Klockan pep igen... 5,21.
Nåja, jag springer ju lätt och avslappnat, fast lite mer fart hade nog inte skadat.
Km tre och fyra visade, 5,09 och 5,07. Kroppen började kännas lätt, löpsteget lätt och ingenting som tog emot.
Jag ökar lite till... fast inte på bekostnad av den avslappnade löpkänslan utan den ska behållas. Nästa km gick på 4,51 och den efterföljande på 4,45.
Nu är det bara en km kvar, jag trycker på lite på den sista, men med marginal till tröttheten. Klockan pep en sista gång, 4,23.
Underligt, men festligt, när kroppen mår bra och bestämmer farten. Kul pass och bra pass. Med lite nerjogg blev det 8 km varav 7 progressivt. Gött!
_______________________

Segertåget för mina nya Ol-dojjor fortsätter. Efter en dubbelseger i helgen kan de stoltsera med fyra tävlingar och fyra segrar. Funderar på om jag inte ska ställa dem på hyllan, de har liksom redan gjort sitt...
_______________________

I helgen är det dags för 10MILA och för min del handlar det om en 8:e sträcka. Det innebär 13 km orientering men i ljus. Många av sträckorna går i mörker men det ser jag ut att kunna undvika i år.
_______________________

Och så en sorglig nyhet, Södervall stor, min träningskompis på vägen mot AXA, har lämnat in handuken för loppet. Han får inte ihop tiderna med övriga livet och då blev AXA en pusselbit som inte fick plats. Jag har full förståelse för att det inte är lätt att få ihop tiden. Det är ju inte bara loppet i sig det handlar om utan även en hel del träningstid som måste in i vardagspusslet.

Jag stretar emellertid vidare, invigde min löparrygga förra måndagen. packade den med ett par kg prylar och en banan och tuffade iväg på dryga 22 km.
Det funkarde superbra. Inga skavsår. Inga krämper. Lite trött i axlarna dagen efter men inget konstigt. Superskönt att det verkar funka så bra!

Det var lite av vart det... händer mycket på en dryg vecka