Vad är det som räknas? Egentligen?

Så här ser det ut. 43% Powerwalks. 16-17 h totalträningsmängd de senaste 30 dagarna. Jag är lite (läs: ganska mycket) bitter över träningssituationen som råder. Jag brottas med tankar om att ignorera hälsenan och höften och bara köra på. Hjärtat vill det. Hjärtat vill träna, men hjärnan (och hälsenan) säger sig vara tveksamma till det valet. Så nu domineras "träningstiden" av powerwalks. Den enda vettiga träningen jag unnar min kropp är MER-träningen som i diagrammet ovan utgörs av "Övrig kondition/styrka", men inte heller de passen kan jag köra fullt ut.

Men det är just detta. Detta är min mentala bild. Bilden över den hopplöst tråkiga situationen som skadad/skavankad. Jag räknar inte den motion/träning som blir av. Aktiviteten räknas liksom inte om det inte är löpning/orientering (eller iaf konditionsträning typ skidor/cykel). Egentligen så är det konstigt. Det finns väldigt mycket träning jag kan göra trots krånglande häl och höft och jag borde vara glad för all aktivitet jag får ihop. Jag är ju inte sjuk bara skadad.

Jag har faktiskt redan kontaktat en sjukgymnast igen för att få lite råd kring hur jag ska bli kvitt problemen. Jag är lite osäker på om det är hälsenan som skapar problem i höften eller om det är tvärt om. Dvs ska jag primärt träna höft eller häl? Är det styrka eller rörlighet/stelhet som är problemet? Eller är det vila/voltaren som gäller? (Den invigde vet nog lika väl som jag själv att det i alla fall inte är rörlighet som är boven, i så fall stelhet.) Jag hoppas få en tid för undersökning/rådgivning inom kort.

Så, just nu jobbar jag på den mentala bilden av att allt räknas. Allt som är till gagn för min träning. Eller allt och allt, jag menar allt som inkluderar någon form av kroppslig möda och går att föra in i funbeat. Att tvätta träningskläder, köpa nya löparskor och förkovra sig i löparlitteratur är ju också till gagn, typ, men det räknas fortfarande inte. I alla fall inte i minuter och timmar på funbeat.

Hitta rätt - en trendsport!

Om ni inte har hört det förut så spås orienteringen en mycket ljus framtid. Under hösten har flertalet tidningar och media skrivit, pratat och visat orientering och i många fall menat att orientering mycket väl kan bli nästa års stora trendsport. (Bl a DN, Metro, Aktiv Träning)
Jag skojar inte, det är sant!
Motionstrenden med allt fler joggare som söker allt större utmaningar börjar "spilla över" på orienteringssporten som förutom det fysiska även utmanar utövaren mentalt. Dessutom är utmaningen att springa helt obanat i terräng något som lockar allt fler.

Det spritter i orienteringsnerven hos allt fler.
Det gillar jag. Skarpt!

I mitt jobb som konsulent på Västergötlands Orienteringsförbund är det naturligtvis otroligt roligt och bra på alla sätt att orienteringen återspeglas i mycket god dager samtidigt som det blir till en utmaning. Som jag ser det behöver vi (orienteringsrörelsen) redan till nästa år bli avsevärt bättre på att skapa möjligheter för fler att lära sig orientera och utöva orientering. Vi behöver göra våra vardagliga aktiviteter mer tillgänliga för alla nyfikna motionärer och framförallt behöver vi bli mycket bättre på att marknadsföra möjligheterna som finns.

Just nu sitter jag och sätter ihop ett material för en större gemensam satsning för att lyckas med just ovanstående i Västergötland. Den första utmaningen i den satsningen väntar i Falköping den 1 december då satsningen ska presenteras för, "säljas in till",  distriktets klubbar. Vore grymt kul om många föreningar, gemensamt satsar på att på allvar bli ännu vassare att nå ut till fler.

Som jag ser det är orientering en fantastisk idrott så det är klart att jag tycker att fler, lättare borde ha möjlighet att utöva den. Hoppas fler tycker det...

Nu till min hälsena istället. Denna bloggens mest spännande följetong, en riktig långkörare. Sprang MER-träningen igår men avstod en del hopp och de flesta intervallerna. Kändes inte bra alls. En hälsena som inte gillar träning gynnar inte min väg mot AXA 2013... Planen nu är att bli än vassare på rehabövningar, alternativ träning och powerwalks i banandojjorna. Får väl ge mig gällande löpning för ett par veckor (förnuftet säger ett par veckor men ni får nog läsa ett par dagar... för jag känner ju mig...) och se om det går att få ordning på den surmuppen till hälsena som jag råkar ha blivit vid.

Ett mindre trevligt blogginlägg

Det är svårare att skriva blogginlägg när tillvaron är lite mörkare, blir lätt lite dystrare och inte så trevliga. Jag tänker inte alls på årstiden, som visserligen är mörk, utan på det faktum att min hälsena är en bråkstake. Den ömmar och jag lider, inte av smärta utan rent mentalt. Jag ska inte påstå att det är ett stort problem ännu eftersom jag även är förkyld så gör det inte så mycket att jag inte kan träna vettigt. Det som stör mig är att det inte verkar bli bättre fast jag ligger hyffsat lågt.
De senaste veckorna har jag egentligen bara sprungit ett bra pass i veckan, MER-träningen, och sedan har det blivit lite rehab och styrka samt en del av det som kallas powerwalks. Inriktningen är naturligtvis på vaden/hälsenan och jag har även prövat att gå med banandojjor (MBT). Har även kört en runda med voltarensalvan, men utan märkbar påverkan. Har också satsat på ilägg i vissa skor för att "korta" hälsenan, vilket sägs vara bra.

I kontrast till min deppighet kring det nuvarande tillståndet och träningsnivån kan jag dock fastslå att motivationen är hyffsat hög. Det stora målet för 2013 är ju återigen AXA Fjällmaraton och som den mästare i träningsplanering som jag är så har den stora vägen tillbaka börjat bli utstakad. Bland de kommande milstolparna i förberedelserna har det tillkommit en kul idé om att åka upp till Funäsdalen för ett klassiskt träningsläger. Helt enkelt köra benhårt och tufft i ett par 3-4 dagar. Tänkte att jag skulle bjuda med de andra av mina vänner som också antagit utmaningen med AXA för nästa år. Kan ju bli både bra och grymt trevligt.

På nått sätt känns det inte sunt att hata sin egen kropp men här kommer iallafall en bild på min, just nu, minst gillade kroppsdel. ...får väl klappa den mer medhårs och försöka bli vänner igen.

Ikväll är det MER-träning igen så vi får väl se vad den tycker om det...