torsdag 31 januari 2013

Sportnytt XL

Jag har börjat störa mig en del på SVTs Sportnytt. Det är rätt märkligt egentligen för jag gillar ju sport. I princip all sport. Men kanske är det just det som är problemet. I Sportnytt visas så mycket annat dravel än just sport. Visst det handlar om sport/idrott, och om personer som sportar/idrottar, men det blir allt mer tabloidjournalistik där man ibland söker mer skandaler snarare än prestationer.
Vi kan ta Armstrong, som exempel. Den där cyklisten som var lika ren som en frigående gris i Dyngköping. Visst ska dopning uppmärksammas och dopare jagas, fällas, dömas och glömmas bort. Och visst är det rätt att förmedla fallet Armstrong. Men när en sån nyhet tar upp tid för annan idrott i flera kvällar i rad, då undrar man ju. Vad f-n, jag vill ju se idrott, sport, jag vill inte höra mer om den där trampnissen. Jag tycker inte det är värdigt. Det är i princip ett hån mot andra idrotter och idrottare att idrottsskandalerna får sån plats.
Ett annat exempel är det där hockeyslagsmålet för ett någon/ra vecka sedan, där två hockyspelare slog varandra blodiga. Först visades händelsen en gång. Sen handlade det om att en polisanmälan var gjord och slutligen handlade det om att polisanmälan dragits tillbaka eftersom det handlade om idrott. Är det verkligen den idrotten, de "prestationerna" som ska lyftas fram? Vad skickar det för signaler till ungdomsleden och juniorhockeyn? 
Det här med hockeyn är ju rätt kul annars. Det är ju liksom två sporter i ett. Först spelas hockey...tills domaren blåser i pipan... då blir det boxning, tills domaren blåser igen och då får de som slagit vila en stund innan det är dags att slåss ige...jag menar spela hockey igen.

Jag stör mig också på den relativt enahanda rapporteringen i sportnytt. Visst, det är så, vi har några stora idrotter som bör ha mer utrymme än andra och så kan det få vara. Men, jag stör mig på att de envisas med att nyttja en rejäl stund åt kvällens hockey i Sportnytt när hockeykväll tar vid direkt efteråt. Vad är det för nått? 
Nu, var jag på hockeyn igen. Det var inte meningen. Det är likadant när det gäller fotboll när den säsongen är igång och Fotbollskväll hägrar. Då ägnas ändå även Sportnytt tiden åt fotboll. Varför då? Redovisa resultaten och hänvisa till Fotbollskväll för de som vill se bilder och höra snacket. Skriver jag det här enbart för att vara kritisk. Nej, för möjligen hade både hockyekväll och fotbollskväll blivit mer intressant att titta på om inte man redan fått en snabb titt i Sportnytt. Dessutom hade ju Sportnytt kunnat innehålla mer inslag om mycket annat också.

Jag stör mig också på det stora fokuset på internationella idrottare och internationella idrotter. Jag vill se svenska idrottare, lag där svenskar spelar, jag vill att det i större utsträckning ska handla om svensk idrott.
Praktexemplet i den här kategorin var för ett par veckor sedan när Serena Williams spelat hem Australian Open för damer. Sportnytt gjorde ett rejält inslag. ...ett inslag om en amerikansk idrottare i en sport där bäste svensk (svenska) är så långt ner på världsrankningen så de knappt få vara med och spela i de stora turneringarna. Varför då? Jag ser hellre de där inslagen som var för ett tag sedan. Då visades ett par inslag om hur svensk tennis skulle ta sig tillbaka till världstoppen.

Men varför ser jag då på Sportnytt överhuvudtaget? 
Jamen, vad finns det för alternativ. Jag är ju en svältfödd idrottsromantiker som älskar idrott. Jag måste ju se ju!
Det endaste lilla, är att jag önskar att jag fick se mer svensk idrott, mer nationell idrott, mer variation, fler prestationer, fler svenska stjärnor i mindre idrotter, jag vill se mer badminton, segling, fäktning, judo, simhopp, armbrytning, multisport, konståkning, kanot, basket, boxning, bandy, och vad som helst faktiskt. Dock ingen mer hästhoppning... :-), nej bara skoja, de kan få vara med de också. 

Egentligen skulle de kunna ha kvar Sportnytt precis som det är, men ha ett program till där annan idrott fick plats. Där vi fick möta andra idrotter och andra idrottare (än för fjärde kvällen i rad får reda på vad Zlatan tycker om sin nya klubbkamrat, eller tränarens utspel, eller det senaste målet, eller kommande motståndare, eller vilken färg det ska bli i det nya barnrummet...).
Ett bredare sportprogram helt enkelt, med nationell idrott i fokus. Det hade i alla fall jag tittat på. Ett nytt Sportnytt liksom. Sportnytt XL - med mer för fler!

Skrev på minutmaning om dagens träningsbravader också. Läs om det här


måndag 28 januari 2013

Jag går för rekord!

Första gången i Vasaloppsspåret. Om knappt 30 dagar är det dags och jag har bestämt mig. Jag går för fullt. Ska man ställa upp ska man gå "all-in", och det gör jag. Jag har bestämt mig för att gå för rekord.

Brinken ska få bita i stavspetsarna och gnaga pjäxplösarna, för jag ska slå hans rekord. Jag tänkte klara av mitt Vasalopp snabbare än han. Brinken (Jörgen Brink) slog rekord på Vasaloppet ifjol. Den nya rekordtiden lyder 3.38.41... men inte så länge till! Att köra mitt race på 3.38.40, eller snabbare, är nu mitt mål.

...vad då halva? Med tanke på träningsbakgrund och skidvana så är nog bedriften motsvarande och med min begränsade kondition (jämfört med Brink) så måste jag väl få lite handikapp. Så jag tycker det är hyfsat rättvist. Han kör 90, jag 45. :-) (Det var väl dags för en :-), så att alla fattar...)

Nåväl, jag tycker det var ett ganska kul mål att ha. Ska jag köra på 3.38 kommer jag emellertid behöva lite flyt och hyfsade förutsättningar. Väder, vind, snö och före, samt skidor med glid och fäste kommer behöva vara på min sida. Det första lilla, lilla, frågetecknet uppdagades emellertid idag när jag fick min starttid. Jag kommer starta i led 8, kl 12, 2h efter att de första gett sig iväg. Innan det är min tur kommer ca 4000 skidlöpare kasa fram i samma spår som jag ska åka sedan. Jag hoppas att de kommer hålla, spåren alltså, ja, löparna också för den delen, men främst att spåren kommer hålla bra, så det inte blir ett bekymmer. Ska jag köra på 3.38 bör jag nog hålla fart under 45 min/mil, vilket motsvarar 3.22.30 i bara åktid. Sedan ska man ju fika, valla om, bryta och byta staven, trassla fram sina egna skidor ur kraschen osv... och allt detta på bara 16.10, totalt, sammanlagt. Nått toa-besök blir det ju inte tal om...

Här kan du se Eriks plan för min träning
Men förutsättningarna börjar ändå klarna och möjligheterna ter sig allt ljusare och rimligare. Smurheten från förra veckan har lugnat sig, det tog fem dagar, och jag behöver ju inte vara så bekymrad över mina skadeproblem när det ändå inte är löpning som står på träningsprogrammet just nu. Skidåkning går ju fint. Och apropå program, Jag pratade med Erik Wickström i helgen, han som ska vara min coach under de här fyra förberedande veckorna innan loppet och han gav mig mitt träningsprogram. Jag kan inte minnas när jag senast lät någon annan planera min träning så det ska bli riktigt kul att köra på och genomföra passen som de är tänkt. Jag körde det första passet idag. Lugn skidåkning inklusive en stund utan stavar. Det sistnämnda var ovant men gav mig minnesbilder från när jag var liten och var på skidläger med orienteringsklubben. Då fick vi öva på tyngdöverföring på samma sätt. När jag körde det idag så provade jag direkt efteråt att köra likadant men med stavar. Tyckte det kändes som att åkningen blev lugnare och stabilare. Får öva mer sånt...

Imorgon blir det inomhuspass med rodd och cykel, jag klämmer väl dit lite rehab också när jag ändå är där (men säg inget till Erik...)

Mer om Erik hittar du på hans webbsida www.dinkondition.se och såklart på minutmaning.se

lördag 26 januari 2013

Bromskloss beställd!

Trots att läget inte är det allra bästa inför första delen i Min Utmaning, HalvVasan, försöker jag träna som det går. Jag har emellertid lite dålig disciplin. Har jag bestämt mig för att köra ett riktigt lugnt pass så kommer jag ändå att ryckas med bland alla de skidåkarna på konstsnöspåret i Skövde och köra mycket fortare än som var tänkt. Så vad göra? Jo, jag släpade med mig farsan och ställde honom framför mig i spåret! Perfekt! Farsan har åkt sin beskärda del av mil skidor i sina dar och har bl a nio Vasalopp på sitt samvete. Tidigare år så har det varit ganska jämnt oss emellan förutom då han tränat extra för Vasan, då har jag haft problem att hänga med. Men i år har det varit omvända roller, inte så att jag åker något snabbare direkt men han har blivit långsammare, och när inte Vasaloppet hägrar för honom i mars så har skidtillfällena i år blivit betydligt färre än vanligt.

Men perfekt alltså, för mig. Som farthållare hade jag med mig en bromskloss. Lysande!
Vi körde på i för mig alldeles lagom fart, långsammare än igår, men ändå inte lusigt. Försökte träna extra mycket stakning och då var det så förträffligt att förutom konstsnöspåret hade de spårat upp en slinga på Hållsdammen. Den mätte säkert en dryg kilometer och var perfekt för ytterligare stakning.
Efter två var vek bromsklossen ner sig och jag fick köra sista varvet själv. Vad hände? Jo, naturligtvis tryckte jag på lite mer, tog i lite extra i uppförsbackarna... tröttade ut mig helt enkelt. Som tur var dök han upp igen, min far, min bromskloss. Med ca 2 kilometer kvar klev han åter i spåret framför mig och avslutningen blev således en fröjd.
Totalt 15 km på 1:15, eller nått.

Imorgon är det vilodag beställd, men lite rehab blir det säkert...

torsdag 24 januari 2013

Blogg ett och blogg två

"Min utmaning", som jag skrev om i går, innebär förutom coachning, loppen och lite annat även att jag under 2013 ska blogga på www.minutmaning.se som hänger ihop med www.funbeat.se. Hur jag kombinerar det med bloggandet här på Oblog tål att tänkas på. Har inte klurat ut vad som blir bäst. Ska fundera lite till på det...
Men i vilket fall så gjorde jag mitt första inlägg på den andra bloggen igår. Jag skrev lite om om nuläget (skada, rehab, AXA...) inför de kommande utmaningarna.
Vill du läsa det, hittar du det här.

För övrigt får jag väl tipsa er som inte hittat till funbeat ännu om att kolla in den sajten. Jag har min träningskalender där och via sidan kan jag hålla koll på en hel radda med träningspolare (och deras träning) som också finns på sajten. Dessutom finns ett välbesökt forum där allt möjligt disukteras.

Är du med på Funbeat kan du dessutom gå med i Min Utmaning du också. Det är upplagt som en grupp på funbeat och bara genom att träna minst 100 min/vecka är du med i utlottningen av prylar.

onsdag 23 januari 2013

Plötsligt händer det

Plötsligt händer det. Det föga sannolika. Det smått otroliga.

Jag är skadad, så är det. Har ont i höften när jag försöker springa. Det har naturligtvis framgått här på Oblog under de senaste månaderna. Jag jobbar på det, på att kunna springa igen, snart.

För ett par veckor sedan, när jag surfade runt i den sk cybervärlden, klev jag in i löparvärlden. På Runners Worlds hemsida kunde man läsa om "min utmaning", vilket är ett samarbete mellan Runners, Funbeat och Powerade. Det man skulle göra var att anmäla sig på Funbeat och bara genom att träna var man med i den veockvisa utlottningen av priser. Det lät ju enkelt så jag anmälde mig. Väl inne på anmälningssidan hittade jag även möjligheten att anmäla mig till att bli en "Utmanare". De sökte fem personer som under 2013 skulle bli coachade och stöttade för att genomföra klassikern.
Ja men, jo... det är klart att det hade varit kul att få den chansen... anmälde mig där också.

Jag har befunnit mig i situationer tidigare då man önskar riktigt, riktigt mycket att man kunde ta sig ut ur den, helskinnad och/eller med äran i behåll. Visare och klokare och eventuellt mer försiktig alternativt bättre förberedd vid nästa försök. Har alltid tagit mig ur hittills och dyrt och heligt lovat mig själv att inte hamna där igen och natuligtvis bli en bättre människa. Hur man än gör verkar man på något sätt ändå hamna i, om inte samma, så i alla fall liknade prekära situationer med viss oregelbundenhet...
Nu är ju att vara skadad kanske inte hela världen, men det är ju rätt surt i alla fall och jag skulle kunna göra rätt mycket för ändra på den situationen.

Och vad händer... jo det kommer ett mail från Runners! Jag har blivit erbjuden en plats som utmanare 2013! Det är verkligen helt, helt otroligt!!! När jag först fick beskedet blev jag rätt spak för jag var i tron att det var klassikern som gällde. Det var det inte för min del. Den lotten föll på någon annan. Jag fick emellertid halvklassikern som min utmaning och det blir kanon. Inte för tufft men riktigt utmanande och perfekt spoore på min "rehab-resa". Under 2013 ska jag således skida Halvvasan, trampa Halvvättern, crawla Halvsimmet och springa (!) 15 km på Lidingö... och bli coachad av minutmanings träningsexperter på vägen! Grymt!

....nån som behöver lite motivation, det råder översvämning här!

Men skadan då? Jo, jag ser det här som ett perfekt sätt att fokusera på alternativa träningsformer samtidigt som jag fortsätter med rehaben. Förhoppningsvis kommer jag vara i bra form när jag såsmåningom kan börja springa igen.

Men AXA då? Jo, naturligtvis kvarstår AXA som årets stora utmaning även om det ter sig alltmer som att det är vägen dit som blir den största utmaningen, därav så himla bra med halvklassikern! Tänker också försöka springa för livet 1 maj om jag är hel nog då, vilket jag både tror och hoppas.

Läs mer om min utmaning på www.minutmaning.se

söndag 20 januari 2013

Nedräkningen har börjat

Uppdaterade min Funbeatsida med nedräknare...
202 dagar kvar. 202 dagar och jag är ännu ej i löpbart skick. Provade ett par kilometer på löpband igår men höften tycker inte att det är ok. Säger emot tvärt. Det är 202 dagar kvar till AXA Fjällmaraton och samtidigt 101 dagar kvar till Spring för livet i Skövde som jag tänkt delta i. Just nu känns det rätt avlägset både i tid och i möjlighet. Det är långt kvar men inte ett vettigt löpsteg i sikte. Jag stretar på med rehaben och kör en del alternativt. Ena dagen känns det rätt ok medan det emellanåt känns betydligt sämre.
Men det är 202 dagar kvar och med ett bra träningsupplägg med rehab, rörlighet och alternativ träning så ska det kunna gå vägen. 101 dagar till Spring för livet... 10 km terrängbana... är jag smärtfri och kan genomföra det loppet utan problem så är det gott om tid för AXA träningen.
Det är siktet nu inställt på. 10 km terränglöpning den 1 maj. Går det vägen kommer jag vara otroligt nöjd!

I morgon är det tillbaka till Annelie på Skövde Rehabcenter igen...



torsdag 17 januari 2013

Alternativa utmaningar

Vaddå alternativa utmaningar?
Nu är det väl ingen som tror att jag gett upp hoppet om att genomföra AXA bara för att jag för tillfället springer lite sparsamt. Nej, jag tycker att det känns bättre och bättre och att rehaben verkar göra nytta. Här om dagen kom jag på mig själv att gå (wow) obehindrat. Jag menar utan att det överhuvudtaget kändes något i varken höft eller häl. Det var längesedan det hände senast.
Som sagt, jag ger inte upp. Vägen till AXA blir bara lite längre och trixigare än förra gången, men det är ju det som är grejjen med själva loppet. Att det ska vara lite längre och trixigare... än vanliga lopp.

För alla er som inte fått en startplats till AXA kommer här lite tips på alternativa utmaningar. Det finns egentligen väldigt mycket att välja på men några som jag har kikat på är t ex det nystartade loppet i Sälen, påminner rätt mycket om AXA.
http://fjallmaratonsalen.se/

Sedan finns ju KEB Artic Run som jag gärna skulle vilja prova ett annat år, www.kebarcticrun.se
För den som redan känner sig fulltränad kanske söndagens löplopp lockar, Sandsjöbacka... http://sandsjobackatrail.se/

Men som sagt, det finns ju en hel del, både stora och mindre, utmaningar att ta sig an. Själv har jag även tänkt att springa Spring för livet i Skövde den 1/5. http://springforlivetskovde.se/

Om du vill tipsa mig om dina lopp/utmaningar, blir jag riktigt glad om du skriver en kommentar nedan!

17 dagar av späkning och svält...

För 17 dagar sedan inleddes vägen mot matchvikt igen. Har ju inte rapporterat mycket om hur det går med den saken...
17 dagar av späkning och svält... det är tufft att vara på diet.

Skojar bara, med ISO är det hur gött som helst och inte speciellt svårt. Hemligheten med att lyckas loosa ett par kilo är, enligt min mening, egentligen inte alls att lyckas utan att undvika att misslyckas. Känn på den alla idrottspsykologer...
Jag menar att det är ju apsvårt om man ska äta helt rätt hela tiden, som vissa dieter och kosthållningsmetoder "kräver". Med ISO däremot handlar det mer om att undvika de värsta misstagen och att försöka utjämna matintagen och innehållet i dem. Jag ser det lite som en sport, och det är rätt kul.

Hur går det då? Jodå. Efter lite drygt två veckor är jag två kilo lättare, kvar på utmaningen återstår alltså 83 dagar och åtta feta till.

För er som undrar vad det här handlar om kan det vara läge att kolla in ett tidigare inlägg om "att loosa ett par feta kilo".

måndag 14 januari 2013

Dags att ställa skorna på hyllan?

Träningskorna på skohyllan? Nä, inte jag, inte mina. Mina dojjor är förpassade till en pappkasse. Det ser egentligen ut som en påse med skräp men innehåller så många drömmar. Det är en blanding av löparskor, orienteringsskor och så förståss, AXA-dojjorna... Drömmar om träning, form, flyt och fart!

Det var för nästan två år sedan nu, när det Sundmarkska flyttlasset gick, som det rätt tidigt stod klart att träningsskorna inte skulle få plats bland de andra. De blev utanför direkt. Man kan tycka, om man är jag, att de borde få stå framme. Längst fram och glänsa. Glänsa av ännu ej intorkad lera och lort. Stå där och överglänsa promenadskor, stövlar, vardagsskor och snyggedojor vars ändamål kanske inte är obetydligt i sig men obetydligt i jämförelse med det som papperspåsens drömfyllda skoinnehåll kan ståta med.
Här har vi dom... längtande, drömmande dojjorna!
Jag byggde faktiskt ett skoställ. Ett par veckor efter inflyttandet, när en paus i renoveringsarbetet infann sig, byggde jag ett nytt skoställ till mina träningsskor. Det fick visserligen inte ta plats vid finentrén men väl innanför dörren till groventrén. Tre våningar och svart. Ursnyggt! Perfekt balanserat i höjd och med ett djup som passar stl 41. Där hade jag mina drömmar stående när de inte var ute och försökte hjälpa mig att förverkliga en och annan. Men inte heller här blev de kvar. Tids nog utkonkurrerades träningsskorna till förmån för allehanda kängor... vinterkängor, vår-och höstkängor och dessutom vandrarkängor. Dessa visserligen med både lort och lera och i och för sig även med vissa drömmar inkluderade men inte som träningsskorna som ändå återigen blev uförpassade till pappkassen. Där ligger de nu, som skräp, som uttjänta. Drömmar som falnar och med mil som inte blir sprungna. Många av dem har många mil kvar i sig, jag ger mig fasen på att de vill ut. Det vill de. Skorna ligger där, i påsen, de kvider, de vädjar, de önskar, de drömmer. De drömmer liksom jag om att återigen bära drömmarna i träning, i form, i flyt och i fart!

Tids nog, tids nog så... tar en vända till till badhuset, till min borg, men, tids nog, så ska vi ut och drömma igen. Jag och mina skor. Undrar om det då inte är dags för lite omprioriteringar i skohyllan också...

söndag 13 januari 2013

Mannen som inte kunde sluta le

"Mannen som inte kunde sluta le"... skulle det vara jag kanske, efter fredagens besök hos Skövde Rehab? Nej, dessvärre inte, även om det besöket inte var helt på minus. Återkommer till det.
"Mannen som inte kunde sluta le" är faktiskt rubriken på en mycket, mycket sparsmakad hemsida. På sidan finns det bara en rubrik och sedan fem länkar till olika dikter. Bland dikterna hittar vi titlar som "Saffransplockarna", "De listlösa" och "Skatan darling". Jag är väl egentligen inte den som ska döma eller bedöma dikter... så det låter jag bli. Men vad är det då med den här sidan som gör den så speciell?
Jo, adressen till hemsidan är www.oblog.se! :-)

Fredagens besök på Skövde rehab var både bra och dåligt. Det som var bra är att Annelie tror inte att mina problem är några problem att bli av med. Det som är lite sämre är att hon inte riktigt vet vad de beror på och gissar på att det kan "ta lite tid". Jag ska fortsätta med styrkeövningar för höften och fortsätta med tåhävningarna. Jag har fått en del övningar som jag kör. Det som också var bra var att mitt löpförbud numer är ett joggingförbud. Jag får alltså springa något pass emellanåt, men jag får inte springa distans eller långsamt, utan när jag springer så ska jag springa fort så att jag tränar frånskjutet med höften på ett bra sätt.
Jag anammade uppmaningen idag. För första gången på nästan en månad snörade jag på mig löpardojjorna och stack ut på ett löppass. Jag öppnade snabbt. Uppvärmning i bra fart byttes sedan till 3-minuters intervaller innan det blev "nerjogg" (läs fortsatt löpning) hem igen. Ett kort och snabbt pass med bara 3 treminutare. Men hur gick det då??? Jo, hälsenan funkade bra, kändes inte alls, men den kanske gör sig påmind imorgon istället (?). Höften kändes dock inte alls bra. Precis som tidigare är varje steg med obehag och en känsla av svaghet. Egentligen är det ju vartannat steg för vänsterstegen känns betydligt bättre. Nåväl, det var iallafall riktigt nice att springa igen och härlgt att få trötta ut sig med löpning igen.

...det är bara att käpma på!

onsdag 9 januari 2013

Myten om träning

Igår såg jag programmet "Myten om träning" på SVT play. Det är faktiskt riktigt otroligt vad långt de har kommit i forskningen kring motion och fysisk aktivitet. Visst, det är ett "populärvetenskapligt" program som redan från programidéstadiet har som utgångspunkt att slå omkull det vi idag "vet" om träning. Men i vilket fall... I programmet gjordes en rad tester på en försökskanin (programledaren) och det redovisades även en del forskningsresultat och nya rön. Det som stack ut allra mest var att de hade lyckats visa att 3 minuters HIT-träning per vecka för många räcker för att förbättra syreupptagningsförmågan med 10-15%. Samtidigt lyckades den lilla träningsmängden även ge utslag på hur bra insulinregulationen i kroppen fungerar. Det ska väl redan nu tilläggas att de här studierna i första hand vänder sig till, som jag uppfattade det, de som idag är relativt inaktiva med ambitionen att förmå fler att i alla fall röra på sig något.
HIT-träningen innebar att man "tränar" 3*20 sekunder på absolut max med kort vila emellan, tre gånger i veckan på, i det här, fallet en testcykel.

Nåväl, brukar ju vara rätt skeptisk till den här typen av program och idéer men om man betänker att en relativt otränad person bemödar sig att maxa, verkligen maxa, på testcykeln 3 gånger per vecka under 12 veckors tid så är det ju egentligen inte så märkligt att de ökar sin syreupptagningsförmåga med några %.

En annan rolig sak de visade var att de genom ett DNA test kunde studerade 11 olika geners aktivitet och utefter vad de såg förutse en individs förmåga att förbättra sin syreupptagningsförmåga genom träning med HIT-metoden. När det gällde försökspersonen i det här programmet prickade de helt rätt, till dennes fasa...

Till sist, ett kul program att se och tänk bara, tänk! Tänk vad 3*40 sekunder skulle kunna göra, eller 5*20 sekunder, tänk bara!!! Va, va, va!!! Fatta! :-)
Länk till programmet (det ligger kvar 5-6 dagar till)

Idag är det f ö 213 dagar kvar till AXA så det närmar sig :-). Vid dagens rehabträning tyckte jag mig nå ett genombrott. Vissa övningar jag gjorde kändes smärtsamma kring den onda höften och det är ju bra... att kunna konstatera vad det är som känns dåligt. Ska till sjukgymnasten på fredag och då är det ju bra att kunna beskriva problemen så tydligt som möjligt.

tisdag 8 januari 2013

Mitt badhus är min borg

En liten parafrasering av "mitt hem är min borg" dök upp i mitt huvud när jag denna morgon tog gymmet på Skara badhus i besittning. Efter lite vånda pallrade jag mig dit efter frukosten men väl där var det klart över förväntan. Där fanns gott om möjligheter att trötta ut sig. Jag prövade rodd, cykel, liggcykel som konditionsalternativ och ett gäng styrkemaskiner, där fram för allt en kommer kunna göra susen för min höftträning, hoppas jag. Det blev en dryg timme idag och då vätte jag inte en ner byxorna. Simmade inte... alltså...
Här inne, i min nya borg, döljer sig oanade träningsmöjligheter!
Skaras badhus på Vilanområdet. (Bild från www.skara.se/vilan)

Så, efter denna angenäma upplevelse tänkte jag att simhallen inklusive gymmet ska bli min nya borg. Mitt badhus. Min träningsplats, mitt träningspalats, i vardagen. I alla fall tills löpningen blir ett fullgott alternativ igen.
Dags för ett nytt besök redan på torsdag!

Lycka till till mig :-) !

...och för er som undrar hur fetpanneloosingen går så är det 1 kg ner under vecka ett.

måndag 7 januari 2013

Grattis Oblog!

Stort grattis till Oblog!
Oblog på blogspot firar 1 år idag! (Tuuuuuut, Wiiiiieee, å hurra i kvadrat!)
Under året har det blivit 73 inlägg vilket lockat till 3 538 sidvisningar, och jag hoppas ju naturligtvis att varenda en av dem har varit till någon sorts behållning.
Före 2012 hade jag Oblog på Opera och via länken i höger kolumnen går det att se hur gamla Oblog såg ut.
Jag räknar med att köra bloggen vidare fullt ut fram till årets stora mål, AXA Fjällmaraton som ska avverkas den 10 augusti. På vägen dit hoppas jag kunna skriva om min lyckade rehab, förlusten av några kilo, träning i allmänhet och ett och annat äventyr som poppar upp under vägen. Troligen blir det även en hel del orientering där 10MILA blir vårens stora utmaning.

fredag 4 januari 2013

Vad vill du veta om träning?

Likt föregående inlägg om kost och ISO-metoden överöses vi från olika media av tips och råd kring hur vi bör utföra vår fysiska aktivitet för bästa resultat. Det går att hitta all möjlig information i tidningar och på nätet, från kvällspressens tabliodjournalistik om möjligheten till fantastiska resultat med 15 minutersträning om dagen och allmänna tips om vardagsmotion till idrottsrelaterade forskarrön från Svensk idrotttsforskning. Lägg där till alla kommersiella aktörer som starkt bidrar till kunskapsspridandet, tänker på t ex Runners och webbsidan maraton.se. Sedan tillkommer naturligtvis alla bloggare som i vissa fall även samlas så som i fallet Löpning för alla.

Runners bloggare är klart värt att följa. Inspirerande!
Listan med informationsspridare kring träning och relaterade ämnen som motion och hälsa samt skador naturligtvis kan göras gigantisk och söker man efter tips kring sin träning eller skaderehabilitering kan man komma rätt långt med ett försök med google. Prova t ex att googla "Tabataintervaller" och kolla vad som kommer upp.

Men är allt detta bra? Kanske blir det för mycket information, för många alternativ. Och hur ska man veta vad som passar en själv? Vad är "sanning" och vad är tabliodjournalistik? Känslan är att många provar mycket men har för dålig kontinuitet och utvärderar vagt, innan det är dags att pröva nästa trend.

En sak är dock säker, det var inte bättre förr. Det har gått 20 år sedan jag gick på Orienteringsgymnasiet i Olofström och då var input:en betydligt mer begränsad. Internet? Nä, knappast. Tränaren Tolles ord och en eller annan artikel från löpartidningar och Skogssport, var på sin höjd vad som erbjöds. En smärta i höften och det var till att bläddra i idrottsskadeboken...

Nä, jag föredrar att bli överöst av information kring motion och träning och det överflöd som finns att söka på nätet. Som motiavtionshöjare är kunskap och nya rön grymt effektivt och det är kanske det som är viktigast. Med hög motivation och kunskapsnivå blir träningen med sannolikt av och troligen även med bättre innehåll. Jag kommer fortsäta surfa runt och låta mig inspireras av allt från forskarrön till bloggare, medan jag fortsatt håller mig mer skeptisk till kvällspressens bilaga om kost/motion och hälsa... men jag läser den också ibland :-).
Aftonbladets hälsa tillhör, enligt min mening, de mindre trovärdiga informationsspridarna.
...även om de inte kan sälja lösnummer på nätet :-)
Googlar du Tabataintervaller kan du exempelvis finna den här sidan...
http://www.maxprestation.se/traningslara/traningsformer/tabata-intervaller-super-intervaller

torsdag 3 januari 2013

Att loosa ett par feta kilo

En del människor är naturligt smala andra inte. Jag är mer inte. Hade kroppen och hjärnan själv fått bestämma hade jag nog lätt pressat ner vågen i golvet med ytterligare ett tjugotal pannor. Den främsta anledningen till att så inte är fallet är att jag tränar en del och på senare tid funderat en del på vad jag äter. Men det går, liksom nästan allt annat, i perioder. Den här hösten som passerat har som bekant inneburit stor avsaknad av större mängd träning och detta i kombination med en period av sämre mat har inte gjort kroppen glad... Tung, skadad och otränad... inte det bästa läget men jag kan ju se till att äta bra.

Vintern 2010/2011 körde jag hårt med rätt mat, och för den delen hyffsat bra med träning också, och då lyckades jag loosa 10 feta kg och det lockar mig att göra en liknande "räd" igen. Då, 2010, fick jag nys om en kosthållning som kallades ISO och det passade mig perfekt. Det handlade inte om att utesluta en massa saker eller för den delen räkna kalorier och väga mat utan handlade istället om fördelningen av vad man äter och rätt mycket sunt förnuft. Med ISO ska enegiintaget fördelas lika mellan kolhydater, fett och proteiner. För en vanlig Svensson (läs:Sundmark) innebär det i stort att minska intaget kolhydrater till förmån för proteiner. Sedan är det vettigt att äta så oprocessad mat som möjligt och de kolhydrater man väljer får gärna vara av den långsamma sorten.

Liksom många andra varianter av "vad som är bäst att äta"- metoder, finns det en massa mer "regler" att förhålla sig till, men sånt där ligger inte riktigt för mig. Det måste ju vara enkelt och smidigt.
Läsa mer om ISO??? www.isodieten.se

SÅ... nu är jag på det igen. En av mina tre nyårsambitioner (undviker ju löften...) är att nå matchvikt igen och med ovanstående modifierade Magnusmetod kommer det gå finfint.Och, faktiskt, jag ser det inte som någon uppoffring alls. Tycker faktiskt det är rätt kul, i alla fall så länge det går att hålla sig motiverad. Siktet är inställt på 100 dagar och om vi räknar in idag återstår nu 97.

Med den första punkten, att bli hel igen, under bearbetning och nu en ISO-plan sjösatt, återstår av mina nyårsambitioner således att kunna hålla uppe träningsmängden framöver, trots skadeläget. Funderar på att skaffa mig ett kort på simhallen/gym i Skara för ändamålet. I så fall är det ju "bara" själva genomförandet som återstår... AXA - here I come!

tisdag 1 januari 2013

Annelies ord är lag!

Den första januari 2013. På den gröna gräsmattan utanför ligger ett par potatisar kvar som tillsammans med ett par kvistar utgjorde snögubbarnas näsor och armar. Snön som legat i en månad har töat bort på ett par dagar och avslöjar också att katterna i grannskapet hållit sig sysselsatta med leveranser på hög under de senaste veckorna. Skidåkargnistan i min löparsugna kropp lider. Tanken om att låna hem ett par rullskidor förefaller otroligt nog som alternativ. Senast rullskidor bar min kropp framåt var nog någon gång i början av 90-talet.

Rehabträningen går bra men känslan i höft och hälsena är densamma. Har dock bestämt mig för att inte bara lyssna på min kropp utan även lyssna på Annelie. Annelies ord kommer vara lag tills dess att löpning kan genomföras smärtfritt igen. Annelie är sjukgymnasten som har fått den utmanande uppgiften att få i ordning på den här gubbens löparproblem. Hon har gjort det förr och förhoppningsvis gör hon det igen. Hittills har jag gjort Rehabövningarna en gång om dagen, men nu blir det dubbelt upp de kommande 10 dagarna fram tills det är dags för återbesök.

Det är den första januari och hela 2012 är förbi. Det var ett år med många godbitar. Förutom AXA Fjällmaraton sprang jag även för första gången långa natten på 10MILA. Till höjdpunkterna hör också vårens löparäventyr Vårgrymmen.
Jag använder Funbeat för att registrera min träning och summerat ser träningsåret 2012 ut som diagrammen till höger visar.Det blev nästan 1400 km och 240 h, vilket ger ett snitt/vecka på ca 27 km och 4,5 h.
Cirkeldiagrammet visar att 30% var löpträning och andra hyffsat stora delar blev det av t ex Övrig kondition/styrka som bl a innefattar MER-träning och naturligtvis orientering.

När det gäller statistik så kan jag lätt grotta ner mig i det. Tycker att det är rätt kul. Men det är också bra för att summera läget i stort och göra en bra plan för nästa träningsperiod. Nu begränsar ju skadeläget mina möjligheter en del men jag håller fast vid att det är så mycket bättre att vara skadad än sjuk, för det går nästan alltid att finna former för träning som funkar. Kan också notera att jag egentligen inte kunde börja träna ordentligt för AXA 2012 för än i mitten av februari i år, eftersom jag var sjuk i större delen av januari, så än finns det gott om tid.

Det är ju som sagt den första januari och det är väl också egentligen läge för ett nyårslöfte. Det känns emellertid lite omotiverat att ge några prestationslöften till sig själv men det utgångsläget som råder. Men ett par inledande ambitioner har jag tänkt att delge.
1. Bli skadefri, dvs Annelies ord är lag.
2. Nå matchvikt igen, dvs god "kosthållning" i minst 3 månader.
3. Hålla uppe träningsvolymen, dvs hitta flera alternativa träningsformer.
För att "komma på bana" inför AXA behöver jag nog lyckas med dessa tre... då kan 2013 bli ett minst lika bra år som 2012, med ett par nya härliga utmaningar att bemästra.

Jag har även uppdaterat mina foton på Picasa, lagt in ett nytt album med bilder från 2012. Ni hittar det via länken här till höger.

Passar också på att önska dig ett gott nytt år och ett härligt 2013! Hoppas vi ses i löparskorna inom kort!